Sommarresa 2006 på Balkan
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Före detta Jugoslavien gav definitivt mersmak, och i Bosnien och Serbien finns några av de absolut sista platserna i Europa där ånglok används "skarpt" (men det dröjer nog inte länge innan de får råd med diesellok eller lägger ned), så det blir nog någon mer resa dit inom den närmsta tiden!
Bilderna är från juli 2006 och texten från vintern 2006 - 2007.
Några bilder från sommarens resa i **ggela** del 9, Sarajevo - Split
Efter att ha tittat på bland annat spårvagnarna i Sarajevo var det dags att vända "hemåt".
Sarajevos pampiga stationshus har..
..renoverats med bistånd från de muslimska bröderna i Saudiarabien!
Vänthallen inifrån. Detta var det enda stället på hela resan där vi blev ombedda att inte fota... Rakt fram mitt i bilden ligger järnvägens biljettkontor där vi kunde köpa biljetter till kvällståget mot Ploče, på tyska. Efter att ha fått våra plåtar uppmanades vi ringa till biljettförsäljningen på eftermiddagen och höra hur sent det var just den här dagen, en timme eller två var visst normalt 🙃.
Bakom ryggen låg ett av bussbolagens biljettkontor som gjorde reklam för bussförbindelser till bla. Jönköping och Stockholm...
Efter besöket på biljettkontoret gick vi upp och tog en titt på det nordgående tåget Ploče - Sarajevo - Banja Luka - Zagreb.
"Rb-lok" är ju intressant för en svensk så vi frågade om..
..vi fick komma upp och ta ett par bilder. Inga problem! Farouk poserar på förarplatsen.
Vänsterkört till och med, det mest annorlunda är kanske förarbromsventilen av Oerlikon typ (är det väll?).
441 loken är byggda i flera serier på licens från bla. ASEA och till större eller mindre del tillverkade i Sverige.
Avgångstavlan. Utbudet består av ett tågpar Zagreb - Sarajevo - Ploče, ett Sarajevo - Ploče, ett nattåg utan sov/liggvagnar Sarajevo - Budapest, fem lokaltågpar norrut till Zenica samt tre lokaltågpar söderut till Konjic. Överhuvudtaget var det svårt att få reda på tågtider, DB:s hemsida har bara med internationella tåg, på ZFBH:s hemsida finns inget och någon motsvarighet till "tågtider" finns inte. Enligt elaka tungor beror de på att maffian kör de konkurrerande bussarna...
Efter att ha tillbringat dagen på stan var det dags att bege sig till stationen igen, tåget skulle bara vara en halvtimme eller så sent. Men när tåget väl kom in fick vi inte gå på. Och sedan började det växlas i ett rasande tempo, en vagn ur det ankommande tåget sattes och en reservvagn som stått och värmt hela dagen i den stekande solen växlades in. Ytterligare en halvtimme eller så senare kom tåget iväg och vi la beslag på en egen bastu-kupé.
I Rastelica en bit söder om Sarajevo stannade vi för tågmöte, och eftersom dörrarna ändå stod öppna smet jag av och tog en bild på tågpersonalen vid stationshuset. Det resulterade i en utskällning av konduktören(?). Sen kände lokföraren igen mig som en av de galna utlänningarna som fotade på hans lok tidigare på dagen. Ville vi inte åka på loket istället? Naturligtvis 😊
(Obs. flagghållaren för första maj och att stationsnamnet skrivet med serbiska (kyrilliska) bokstäver tagits bort på fasaden)
En bild som inte blev riktigt som tänkt, precis lite försent för att få med hela det mötande tåget Ploče - Sarajevo (OBS de två före detta svenska 60-talsvagnarna) vaknade kameran...
Så bar det iväg i måttlig takt i 25 promilles backarna..
..genom ett spektakulärt landskap.
Även järnvägen Sarajevo - Mostar är spektakulär, vårat tåg har tidigare passerat de båda broarna till vänster...
Banan var ursprungligen smalspårig (760 mm), delvis med kuggstång, och gick Sarajevo - Metković - Dubrovnik med en sent tillkommen sidolinje från Metković till hamnen i Ploče (Kroatien). Banan breddades i delvis ny sträckning 1958 - 1966 och elektrifierades 1969 med 25 kV 50 Hz. Linjen är enkelspårig med ett antal lokalbevakade trespårsstationer.
Vi gick av tåget i Mostar (Hercegovina) och passerade dessa stängda biljettluckor på väg till hostelet. Härifrån går det ett morgon- och ett kvällståg till Ploče respektive Sarajevo (- Zagreb).
Morgonen efter tittade vi på den berömda bron istället för att fortsätta med morgontåget. Den symbolfyllda uråldriga bron förbinder den västra kroatiska sidan med den östra bosniakiska och sköts sönder av kroatiskt pansar -93 på rent djävulskap... Återuppbyggd med internationella pengar. Gamla stan kring bron är återuppbyggd och restaurerad och hit bussas turisterna.
Men något kvarter bort ligger denna blomsterhandel. "Blommorna" på övervåningen växer inte i någon kruka...
Den fortsatta färden fick ske med buss Mostar - Metković - Split, här vid öluppehåll några meter från gränsövergången mellan Bosnien-Hercegovina och Kroatien.
Någonstans i träsken nära Ploče. Rätt vackert även nedanför bergen...
En taskig bild genom bussfönstret.. Bangården i Ploče med lite godsvagnar och en bunt Rb-lok var nog så mycket att missa.
På eftermiddagen var vi så tillbaka i Split efter åtta upplevelserika dagar. En titt på det tidiga nattågets avgång samt middag på strandpromenaden, sen var det dags för flygbussen och hemfärd. Historien om den till blomvas omsmidda artillerigranatstomhylsan i det incheckade bagaget var lite skojig. För oss som inte hade den längst ned i ryggsäcken 😆.
En kopp Bosniskt kaffe får avsluta denna reseberättelse.